Linda

jaa jag vet att jag inte har bloggat på ett bra tag men det beror på att jag har inte mått eller rättare sagt mår inte helt hundra.. Massa tankar fladrar runt i mitt huvud och har gjort ett bra tag..

Det hela började natten till den 27 oktober då jag låg i en hytt på en båt på väg hem från finland efter att ha firat Ella men framför allt hennes pappa som fyllde 50år. Det började med att jag fick ett sms på natten då jag låg sjösjuk i hytten. Det smset fick mig att tänka otroligt mycket, hemlängtan har inte varit starkare som den va då på länge. Jag ville bara hem, vara själv, tänka ifred..


Ända sen jag fick det smset så har det hållt på så, tankarna har åkt fram och tillbaka, fasaden till min omgivning har varit för att inte få en massa frågor.. Fasaden har ibland fallit och då har allt brustit..

Helgen efter att allt började så fick jag ventilerar mina tankar med den som förstår bäst den som visste vad jag pratade, den som vet vad det hela handlade om. Tyvärr så blev det inte mer än så men jag fick iallafall ventilera.. Det fick mig att må bättre, hela den helgen spenderare jag med nära och kära tänkte inte så mycket på 2 hela dagar det va super skönt.. Men så kom måndagen med ett stort bakslag och sen dess har fasaden funnits där hela tiden en fasad som säger att allt är bra och det finns inte ett enda problem i världen. Tyvärr så är det bara en fasad som döljer en vilsen själ som i hemlighet när ingen ser eller hör kommer fram.

Jag har som tur är mina solstårlar i mitt liv, dom har hjälpt mig otroligt mycket, dom behöver jag inte sätta upp en fasad för för dom ser hur jag mår ändå just nu har jag 4st såna solstrålar som förstår mig och låter mig få må som jag vill. Tack till er 4 som betyder så mycket för mig just nu.


Jag prata med en gammal kompis till mig som kände sig ensam när alla kompisar till kompisaen min umgicks med sina pojk och flickvänner och jag tycker det är så tråkigt att när man träffar någon sätter sina kompiar åt sidan och tar förgivet att de ska finnas kvar när dom vill det... Jag har lessnat på sånt. Jag kommer inte finnas kvar så länge till då det är en sak som är klar, vissa vet jag klarar sig bra då medans andra kommer ha det svårare inte bara att de förlorar mig utan de förlorar så mycket mer..

Jag har förlorat mycket detta år och jag vill inte förlora mer nu men det känns som att jag kommer göra det tyvärr.. Visst jag har vinnut en del också det ska jag inte ljuga om men det är inte lika mycket som vad jag har förlorat...


Nu vill inte jag ha en massa frågor om allt som står i detta inlägg.. jag vill bara att folk ska förstå hur jag igentligen mår när det ser ut som jag mår bra. När jag säger att jag mår bra så menar jag undermedvetet detta..