Har både vunnit och förlorat massor under en kort och intensiv period!
Shit vad tiden har gått sen sist jag skrev här, har tänk väldigt länge att jag ska skriva men har itne tagit mig i kragen och börjat skrivit.....
Det har hänt SÅ mycket sen sist. Så mycket så jag inte vet vart jag ska börja..... Vi tar det månad för månad i stora drag.... (jag struntar fullkomligt i stavningen)
Januari 2009: Jag börar år 2009 med att starta ett nytt äventyr i en ny stad.. Linköping.. Som jag älskar så otroligt mycket och männsikorna i den staden. Jag började på en folkhögskola och träffade massa underbara männsikor dom blev inte bara mina klasskompisar och vänner att spendera fritiden med utan de blev även min familj som fanns där för varndra och hjälpte till när någon behövde det. Vår terminen på valla vart den bästa på hela min skolgång som har varit jobbig från början. När jag började på valla kändes det som att jag började skolan på nytt men den här gången lärde jag mig saker och kände mig välkommen. Jag har Carro att tacka för att jag flyttade ner till linkan och träffade dessa undebara människor och fick lära mig otroligt mycket både om mig själv och det som behövs för att kunna klara av livet, kunskapsmässigt.
Februari 2009: Va en väldigt kort månad men händelserik för mig då jag fick ett missfall utan att veta att jag var gravid, det blev en chock när gynekologen sa "jag befarade tyvärr att du fick ett missfall men att allt hade gått rätt till så det ska inte vara några komplikationer senare i livet för dig att bli gravid". Jag gick därifrån helt nollstäld... Ringde och berättade för "pappan" och han blev lika chockad som jag men han hade mer frågor än jag och allt kändes så otroligt jobbigt att vara helt själv och inte ha någon som kunde krama om mig just i den situationen. Min nya familj, valla familjen, räkte inte till, det var inte dom jag behövde just då så jag satte upp en fasad för alla inklusive min riktiga familj.
Mars och april 2009 flög förbi i en väldig fart.. Jag tog på mig lite mer ansvar och större uppgifter i skolan som gjorde att jag skulle slippa tänka på mig och min fasad hela tiden. För skulle den ramla lite visste jag att det skulle komma frågor och det skulle ite gå och säga att det är pga mycket skolarbete.. Under den här tiden fick även Min riktiga familj och några få från vallafamiljen veta om missfallet.
Maj 2009: Den värsta månaden på hela vårterminen inte nog med att det började trappa av med skolarbeten så skulle min valla familj splitras. Vi skulle gå åt olika håll... Vissa lämnade oss och vissa skulle finnas kvar på skolan men det skulle inte bli det samma visste jag... Tydligen räkte det inte med elände för min del, i början av maj fick jag reda på att jag har en hormonsjukdom som heter PCOS. Vilekt raserade hela min tillvaro.
Juni och juli 2009 spenderade jag uppe i Sthlm, i dvala ska tilläggas. För mig handlade hela sommaren om att hålla fasaden så att ingen skulle se vad et var som pågick innut i mig, det var hemskt, jag ljög inte bara för dom som står mig närmast utan även för mig själv... Det brukar alltid vara en låt som utses till sommarplåga men min sommarplåga var hela sommaren och allt som pågick innut i mig.. Sommaren brukar kännas kort men sommaren 2009 måste ha varit den längsta hittils.
Agusti 2009: Ja vad ska jag säga om augusti.. Började månaden med att sommarjobba. Jag bestämde mig för att åka ner till linköping en vecka innan skolan skulle börja för att hinna landa och kankse umgås med några som redan var där nere.. Men den veckan blev inte vad jag hade tänkt mig.... Det blir sällan det tänker säkert du men det blev värre än tänkbart.. Jag låg som ett kollo i sängen och ibland i soffan tvn var på dygnet runt, myrrornaskrig var det som gick mest. Natten den 20 augusti minns jag inte mycket av mer än att jag sitter i sängen med telefonkatalogen med nummret till psyk.. Tydligen, till min räddning, hade jag skickat sms till mamma, pappa och stora syster. Ida kom ner på fredagen med illfart efter att JAG tog mig till mods att be henne komma ner.. Det var det bästa jag kunde göra. Ida och jag pratade massor och utforskade vad det var som pågick inom mig.Vi fixade även till att jag tog mig till mods att säga hej då till carro, jag var tvungen, för hon kan leka med mitt psyke så att jag skulle må ännu sämre än vad jag redan gjorde. Mamma och pappa kom ner dagen efter, en stud efter att ida åkt, det var skönt att få krama dom båda. Mamma insesterade på att vara kvar ett tag tills jag mådde bättre. Pappa åkte hem samma dag som han kom då han skulle jobba natt, tror inte han var så säker på vägarna den hösten. Mamma var kvar hela näst följande vecka... Jag började skola på måndagen och det var ingen som såg att jag mådde så dåligt förutom Stefan som var våran rektor för allmäna linjen då jag berättade för honom ifall jag inte skulle orka med skolan.. Men det gjorde jag, skolan blev min räddning.. Mamma hjälpte mig med mycket under sin vecka nere hos mig, vi eller jag med stöd av mamma fixade en psykolog och vi va hos gynekologen och tog reda och rede ut en massa fakta och frågetecken..
Min nya klass som jag fick till hösten var helt okej, den var inte som klassen jag hade på vårterminen men den dög..
September, oktober, november och december 2009 gick i en väldig fart med mycket jobb och koncentration på mig och mitt välbefinande. Jag tog redan i maj beslutet att jag skulle flytta tillbaka till sthlm vid jul för att jag behövde min riktiga familj närmre. Sagt och gjort 21december 2009 lämnade jag mitt älskade Linköping och min fina 1:a på 25kvadratmeter på Tröskaregatan 65.
Hittils har 2010 handlat om att ta hand om mig själv och komma på fötter igen ordentligt.. Jag har lyckats väldigt bra men det finns alltid någon eller någon som kan dra ner än igen..
Jag har både vunnit massor men ändå förlorat massor under det här året som har gått.. Hur mycket till ska man förlora för att man ska vinna det största av allt, LYCKA???????
Det har hänt SÅ mycket sen sist. Så mycket så jag inte vet vart jag ska börja..... Vi tar det månad för månad i stora drag.... (jag struntar fullkomligt i stavningen)
Januari 2009: Jag börar år 2009 med att starta ett nytt äventyr i en ny stad.. Linköping.. Som jag älskar så otroligt mycket och männsikorna i den staden. Jag började på en folkhögskola och träffade massa underbara männsikor dom blev inte bara mina klasskompisar och vänner att spendera fritiden med utan de blev även min familj som fanns där för varndra och hjälpte till när någon behövde det. Vår terminen på valla vart den bästa på hela min skolgång som har varit jobbig från början. När jag började på valla kändes det som att jag började skolan på nytt men den här gången lärde jag mig saker och kände mig välkommen. Jag har Carro att tacka för att jag flyttade ner till linkan och träffade dessa undebara människor och fick lära mig otroligt mycket både om mig själv och det som behövs för att kunna klara av livet, kunskapsmässigt.
Februari 2009: Va en väldigt kort månad men händelserik för mig då jag fick ett missfall utan att veta att jag var gravid, det blev en chock när gynekologen sa "jag befarade tyvärr att du fick ett missfall men att allt hade gått rätt till så det ska inte vara några komplikationer senare i livet för dig att bli gravid". Jag gick därifrån helt nollstäld... Ringde och berättade för "pappan" och han blev lika chockad som jag men han hade mer frågor än jag och allt kändes så otroligt jobbigt att vara helt själv och inte ha någon som kunde krama om mig just i den situationen. Min nya familj, valla familjen, räkte inte till, det var inte dom jag behövde just då så jag satte upp en fasad för alla inklusive min riktiga familj.
Mars och april 2009 flög förbi i en väldig fart.. Jag tog på mig lite mer ansvar och större uppgifter i skolan som gjorde att jag skulle slippa tänka på mig och min fasad hela tiden. För skulle den ramla lite visste jag att det skulle komma frågor och det skulle ite gå och säga att det är pga mycket skolarbete.. Under den här tiden fick även Min riktiga familj och några få från vallafamiljen veta om missfallet.
Maj 2009: Den värsta månaden på hela vårterminen inte nog med att det började trappa av med skolarbeten så skulle min valla familj splitras. Vi skulle gå åt olika håll... Vissa lämnade oss och vissa skulle finnas kvar på skolan men det skulle inte bli det samma visste jag... Tydligen räkte det inte med elände för min del, i början av maj fick jag reda på att jag har en hormonsjukdom som heter PCOS. Vilekt raserade hela min tillvaro.
Juni och juli 2009 spenderade jag uppe i Sthlm, i dvala ska tilläggas. För mig handlade hela sommaren om att hålla fasaden så att ingen skulle se vad et var som pågick innut i mig, det var hemskt, jag ljög inte bara för dom som står mig närmast utan även för mig själv... Det brukar alltid vara en låt som utses till sommarplåga men min sommarplåga var hela sommaren och allt som pågick innut i mig.. Sommaren brukar kännas kort men sommaren 2009 måste ha varit den längsta hittils.
Agusti 2009: Ja vad ska jag säga om augusti.. Började månaden med att sommarjobba. Jag bestämde mig för att åka ner till linköping en vecka innan skolan skulle börja för att hinna landa och kankse umgås med några som redan var där nere.. Men den veckan blev inte vad jag hade tänkt mig.... Det blir sällan det tänker säkert du men det blev värre än tänkbart.. Jag låg som ett kollo i sängen och ibland i soffan tvn var på dygnet runt, myrrornaskrig var det som gick mest. Natten den 20 augusti minns jag inte mycket av mer än att jag sitter i sängen med telefonkatalogen med nummret till psyk.. Tydligen, till min räddning, hade jag skickat sms till mamma, pappa och stora syster. Ida kom ner på fredagen med illfart efter att JAG tog mig till mods att be henne komma ner.. Det var det bästa jag kunde göra. Ida och jag pratade massor och utforskade vad det var som pågick inom mig.Vi fixade även till att jag tog mig till mods att säga hej då till carro, jag var tvungen, för hon kan leka med mitt psyke så att jag skulle må ännu sämre än vad jag redan gjorde. Mamma och pappa kom ner dagen efter, en stud efter att ida åkt, det var skönt att få krama dom båda. Mamma insesterade på att vara kvar ett tag tills jag mådde bättre. Pappa åkte hem samma dag som han kom då han skulle jobba natt, tror inte han var så säker på vägarna den hösten. Mamma var kvar hela näst följande vecka... Jag började skola på måndagen och det var ingen som såg att jag mådde så dåligt förutom Stefan som var våran rektor för allmäna linjen då jag berättade för honom ifall jag inte skulle orka med skolan.. Men det gjorde jag, skolan blev min räddning.. Mamma hjälpte mig med mycket under sin vecka nere hos mig, vi eller jag med stöd av mamma fixade en psykolog och vi va hos gynekologen och tog reda och rede ut en massa fakta och frågetecken..
Min nya klass som jag fick till hösten var helt okej, den var inte som klassen jag hade på vårterminen men den dög..
September, oktober, november och december 2009 gick i en väldig fart med mycket jobb och koncentration på mig och mitt välbefinande. Jag tog redan i maj beslutet att jag skulle flytta tillbaka till sthlm vid jul för att jag behövde min riktiga familj närmre. Sagt och gjort 21december 2009 lämnade jag mitt älskade Linköping och min fina 1:a på 25kvadratmeter på Tröskaregatan 65.
Hittils har 2010 handlat om att ta hand om mig själv och komma på fötter igen ordentligt.. Jag har lyckats väldigt bra men det finns alltid någon eller någon som kan dra ner än igen..
Jag har både vunnit massor men ändå förlorat massor under det här året som har gått.. Hur mycket till ska man förlora för att man ska vinna det största av allt, LYCKA???????
